Hoppa till innehåll

Det kommer ingen någonsin att medge

2013-09-11

På internet finns intensiv global elektronisk övervakning, spioner och spanare av olika slag, net-crawlers, java-script, snokande robotar, FRA och NSA och kineser.stopp

Trots ideologiskt berättigade och moraliskt hedervärda protester från vänster till höger mot övervakning och 1984, blir kontrollen av nät och mobilsystem allt effektivare och svårare att upptäcka. Alla möjliga mer eller mindre sympatiska agenter kommer – oavsett våra invändningar och inter-/nationella lagstiftningar – obesvärat att fortsätta, utveckla och intensifiera sitt snokande.
I regeringskanslier runt om i världen kommer statschefer också i fortsättningen pliktskyldigt deklarera att de värnar om integritet och privatliv för medborgarna. I bakhuvudet vet ministrar, diplomater, it-människor, grävande journalister och storföretagare att liknande tillkännagivanden bara är polityr. Och inte bara de, du och jag inser det nog också?

Även om det stiftas lagar mot den här typen av övervakning, kommer det under de närmaste halvseklet inte att finnas färre utan fler hemliga politiska, kommersiella och militära metoder och aktiviteter för spioneri och snokande. Och det kommer ingen ansvarig instans någonsin att medge. Hur starkt och effektivt vi än protesterar, kommer den verksamheten att förbli dold och omöjlig att argumentera med.

Det är ju inte så att det sitter elaka människor av kött och blod och lusläser och fnissar åt dina sms och e-mail eller avlyssnar dina telefonsamtal och tycker du är en tönt eller kollar vad du skriver på nätet och vilka halvskumma sökningar du gör. Det är robotar som snokar. De är program som söker kritiska uttryck, fraser, bilder och andra data som skulle kunna tyda på att du planerar en statskupp, laddar för ett fientligt uppköp av ett storföretag eller tänker bomba någon du inte gillar. Robotarna drivs av och med artificiell intelligens som människor knåpat ihop. Finns sådana kritiska data i dina elektroniska förbindelser med omvärlden, plockar roboten ut materialet och skickar det till hemliga människor som läser och tolkar och eventuellt trycker på någon slags larmknapp.

Övervakningen får vi nog hur som helst lära oss att leva med. Jag brukar säga att om någon är så intresserad av mina göranden och låtanden så bjuder jag på det, jag har inget att skämmas för.

 

 

Heja Sverige ver 2

2019-06-06

Bara för några år sedan fick du för säkerhets skull nästan titta på kartan en gång till. Jo, ”Sverige” står det där. På den skandinaviska halvön med Norge i väster och Östersjön och Finland i öster, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr, från Kosteröarna i väster till Haparanda i öster.

Man var på den tiden lite fundersam när så kallade influensers ihärdigt och inte utan medialt genomslag fick det till att vårt land egentligen bara är en nationell luftbubbla. Budskapet var att om man vill vara god så ska man förneka, eller i alla fall förminska allt vad svensk identitet heter; vårt språk är bara en variant av tyskan, vår historia är mest elände, krig, och plundring och vår berömda välfärdsmodell är bara en bräcklig konstruktion baserad på könsmaktsordning, strukturell rasism och olika typer av sociala fobier. Vår flagga ska helst inte visas offentligt. Det var då det.

flaggan

Glädjande nog har väl det politiska och sociala klimatet förändrats? Nu kan vi som infödingar faktiskt diskutera och gilla vårt kulturarv. För några år sedan fanns det liksom inga svenskar, men andra nationaliteter höjdes till skyarna av politiskt rättrogna till vänster och i mitten och lovprisades för sina normer och traditioner, särskilt om deras medborgare kom som migranter till Sverige.

Jag är optimist: Vi verkar ha kvicknat till lite efter några decenniers politisk kloroformering och kan vaket säga – i varje fall nu på den samlande nationaldagen – att Sverige är ett rätt bra land att leva i. Vårt samhälle har allvarliga brister och problem, men vi har inte sjunkit totalt under isen. Som svenskar behöver vi inte skämmas över vårt land. Vi kan stå upp och försvara oss mot religiösa fanatiker, kriminella klanledare eller negativa kanonader från högljudda åsiktsmaskiner. Ja, ok, det var ett önsketänkande! Vi kan trots allt vara glada och stolta över vårt Sverige. Lika glada som danskarna är i sitt dejelige Danmark, norrmännen i sitt elskede Norge, finnarnas i kallis (fina) Suomi och folket på Island, fina eyja!

I likhet med våra nordiska grannar har svenskarna utvecklat internationellt erkända och respekterade välfärdssystem. Vi har en tillitskultur med rötterna i mer än tusen år av förtroende svenskarna emellan; vi litar på varandra. Vi har ett civiliserat rättssystem, en unik allemansrätt och dito offentlighetsprincip. Tillsamman med grannarna ligger vi internationellt i topp när det gäller hur lyckliga vi är med våra liv och avsaknaden av korruption. Litterärt, musikaliskt och på övriga konstnärliga fronter ligger vi sedan flera hundra år i framkanten. Likaså på den tekniska sidan med uppfinnare, avancerad industri och framgångsrika företag. Sammantaget ganska unika kvalitéer som tyvärr inte är fridlysta områden.

Heja Sverige!

 

40-åriga journalister i riskzonen

2018-11-08

via 40-åriga journalister i riskzonen

Locket på i vissa migrationsfrågor?

2017-06-22

Efter valet 2014 och migrationskrisen 2015 har hårtestarna flugit hit och dit i debatten om media självmant lagt locket på när det gäller migrationens alla sidor. Sorterar redaktioner medvetet bort kontroversiella uppgifter om migrationens fysiologi från start till mål? Finns hela migrationsförloppet dokumenterat? Har någon redaktion kritiskt beskrivit migrationens negativa sidor med samma energi man lägger ned på andra väsentliga ämnen som miljöförstöring, trafficking eller Trump? Irritationen bland mediefolk är inte att ta miste på när de kritiseras för att inte göra professionella reportage om Sveriges problem med migration och integration.  Det är ju en sak att skriva en notis om anlagda bränder på flyktingboenden, hedersrelaterade brott eller klansamhällen i utanförskapen och en helt annan att ihärdigt nysta och gräva upp de etniska, politiska och religiösa trådar som ligger bakom händelserna.

 

P1030092

Jag vågar påstå att ”locket är på” för flera problem orsakade av massinvandringen. Ingen konspirationsteori, bara det att journalister är rädda om jobb och umgänge och vill inte bli utfrysta. Här är några företeelser som verkar ligga under locket. Och då menar jag att de trots hög dignitet för budget, skatter och konsensus inte utretts tillräckligt fylligt av media som när allmänheten.

  • Daesh kom för flera år sedan över Syriska passmaskiner och säljer med stor förtjänst syriska pass till folk från alla stater som vill till Sverige eftersom vi typiskt godtroget godtar alla med syriska pass och ger dem PUT utan prut efter regeringsdirektiv till Migrationsverket (MV).
  • Migrationsverket  beviljar ca hälften av alla asylansökningar. Har media granskat och analyserat avslagen; hur migranter försöker lura MV och andra myndigheter? Hur många lyckas trots regelverk falskeligen få asyl genom att ange förföljelse på grund av religion eller sexuell läggning? Mycket svårt att utreda och besluta för MV och här finns uppenbarligen en risk att smarta personer utan skyddsbehov försvårar för dem med verkliga asylskäl.
  • Ensamkommande flyktingbarn (unga män) strövar i klungor runt i storstädernas shoppingcentra. De är välfriserade, har modekläder och dito lurar och bär NK- och Guccipåsar. De kommer enligt polisen i huvudsak från Marocko och Afghanistan. Media tror de är prostituerade, men då har man väl inte kollat om de i själva verket får pengar från sin klan i hemlandet via svårspårade banköverföringar? Klaner skickar ut sina söner till Sverige och hoppas sönerna ska få PUT. Därefter kan sönerna kräva att alla i familjen ska få asyl för att förenas i Sverige. Hur rimligt är det och har någon sett ett kritiskt inslag (utöver smala notiser) i media om detta?
  • En annan fråga media sällan avhandlar på djupet är varför Sverige är favoritmål för så många migranter. Här finns mycket att gräva i, analysera, utveckla och redovisa utan skygglappar.

 

  • Hur mycket kostar migrationen Sverige? De optimistiska ser migrationen som en nettovinst för Sverige. Mer realistiska anger en kostnad på drygt 300 miljarder 2016-19 (statens budget) vilket motsvarar mer än hela det statliga anslaget för hälso- och  sjukvård och social omsorg under motsvarande period. Om detta måste ni berätta!

 

http://uvell.se/2017/06/19/har-medierna-fortigit-problemen-med-invandringen/

 

 

 

Fritt gräs!

2017-03-27

Alkohol är inte den enda vägen till en rätt säker tillfällig och njutbar verklighetsflykt som vi alla kanske behöver emellanåt. C2H5OH eller etanol är den substans vi sörplar i oss i öl, vin och starksprit för att bli lätt berusade, glada och frikopplade. Den drogen fungerar bra för många, men orsakar också tiotusentals förödande aggressiva beteenden, har en farlig vanebildande verkan och vid en enskild överkonsumtion drabbas du av av bakfylla, illamående, abstinens och och ångest. Och i värsta fall  dör du vid 5 promille då förlängda märgen (hjärnans styrning av lungor och hjärta) förlamas. Innan dess avlider många kvävda av sina spyor. Det går att supa ihjäl sig, men ingen har avlidit av ett cannabisrus hur mycket THC man än tar in via rök eller bakelser.

Det är ingen hemlighet att cannabis med en av sina mest aktiva substanser tetrahydrocannabinol (THC) slår ut alkohol som modernt njutningsmedel. Cannabis orsakar ingen bakfylla, du blir inte aggressiv eller bråkig om du tänder på, bara pratsam, glad, öppen och får dessutom ofta en sagolik mental kontakt med tid och rum som är befriande och stimulerande.

Marijuana röks ju för det mesta men för den som ogillar rökning finns drogen som kakor och andra former för oralt intag. Jag tror att när cannabis legaliseras i Sverige kommer våldsbrotten att minska radikalt liksom kostnaderna för alkoholrelaterad vård och dito våldsbrott – 45 miljarder för 2012 (se länk nedan). Missbruk kommer alltid att finnas av legala eller illegala droger, men det är inget skäl för att hindra det sundare och trevligare alternativ till etanol som cannabis utgör.

När legalisering kommer på tal i Sverige dyker genast en samling människor med stöd av Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle upp och berättar om hur deras nära och kära gick under för att de en gång rökte på. I den resan ingår att cannabis var inkörsporten till livsfarliga droger, undergång och död. All right, det var tragiskt, men inte gräsets fel. Missbrukare är desperata och kan inte kontrollera sina handlingar. De sniffar tveklöst tinner, vulkaniseringslim eller konsumerar andra produkter som har giftverkan. Fungerar liksom inte som argument mot cannabis.

Ett annat fenomen i sammanhanget är den propaganda Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle och andra välmenande organisationer sprider i landets skolor. Där framställs cannabis som en dödsbringande drog som raskt leder till bruk av kokain och heroin och en snar undergång. Problemet är bara att när kidsen upptäcker att cannabis i själva verket inte är så aggressivt och farligt som utmålas i propagandan, kommer de att misstro och ringakta de relevanta varningarna för tyngre droger. En konfliktladdad position som välmenande men rysligt vilseledande varningar från myndighetsstödda propagandaorgan skapat.

Legalize now!

http://www.can.se/fakta/fragor-och-svar/alkohol/#14

Skydda rättsstaten

2016-08-22

Sverige behöver minst en dubbelt så stor poliskår. New York, vars polis under de senaste åren framgångsrikt återtagit stadens NO-go-zoner och radikalt minskat brottsligheten har en polis per 224 invånare, i Sverige en polis per 482. Vi befinner oss sedan tiotalet år i ett akut läge där civilsamhället flagrant och obehindrat ansätts och plågas av kriminella konstellationer och enskilda marodörer. Det råder närmast ett mentalt inbördeskrig i Sverige där frustrerade medborgare varje dag sviks av en inkompetent polisledning och en valhänt politikervärld. Staten är just nu uppenbart oförmögen att fullfölja en av sina viktigaste uppgifter: att skydda medborgarna mot brott och yttre hot. Banditer å sin sida kan relativt ostört härja i samhället, utöva bedrägerier, våldsbrott, lura Migrationsverket och bedriva människohandel.

P1010113

Om polisen fortsättningsvis ska behöva backa och undvika gripanden när blåljuspersonal angrips av stenkastare, sviker staten medborgarna. Åklagare ska inte heller av diffusa skäl lägga ner utredningar som styrker brott och klart pekar ut gärningsmän. Hot mot vittnen och tjänstemän innan, under och efter rättegångar måste kraftfullt bekämpas av staten. Hela rättsväsendet måste rimligen få radikalt större budget om inte Sverige ska gå under som rättsstat. Och från politiskt håll måste förutom mycket mer medel till rättsväsendet också nya entydiga och klara signaler och lagar komma som förklarar strid mot all kriminalitet.

Läs också: Ivar Arpi, SvD 17/8 -16

 

Spaningsregister med romer…

2015-05-10

P1010916Polisen i Skåne skapar ett spaningsregister över personer som direkt och indirekt har anknytning till brottslig verksamhet. Personer som inte alls begått brott inkluderas eftersom de anknyter till för polisen intressanta personer.

Efter hand visar det sig att det aktuella spaningsarbetet kommer att omfatta ett stort antal romer. Då blir det intressant för kvällspressen och korrekta bloggare; anfallet sker på bred front mot Skånepolisen som anklagas för rasism och ett olagligt etniskt register. Verklighetsflykten är massiv och polisen får helt opåkallat bära hundhuvudet.

Polisens uppgift är bl a att genom spaning förebygga och förhindra brottslig verksamhet. Man skapar register över existerande brottslingar, människor som planerar brott och även deras familjer och närstående. Så gör polisen världen över. Man kan kalla den omfattande registreringen för ”bra att ha” till nästa allvarliga brott, då trådar i kriminella nätverk, klaner, gäng och terrororganisationer ska analyseras. Klart pinsamt att barn och avlidna registreras, ja.

När verkligheten i Sverige och Skåne visar att en stor del av personerna i ett lokalt spaningsregister är romer blåses det upp till en medial skandal. Antag, att spaningsregistret istället innehållit en majoritet av politiska högerextremister. Vilken skallgång hade då inletts och vilket beröm hade polisen fått?

http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/nyheter/2014/Pages/ny-rapport-utsatta-eu-medborgare-i-sverige.aspx

http://www.dn.se/nyheter/sverige/jo-kritiserar-polisledningen-for-romregister/

Inside från Försäkringskassan

2015-05-05

FK_1Kvinnan som sitter mitt emot mig är i trettioårsåldern, mörk och ganska vacker, men hon ser trött och lessen ut. Vi befinner oss i ett ogästvänligt och trångt besöksrum på Försäkringskassan. Jag hämtar några plastmuggar och en kanna vatten för att lätta upp lite.

Hon heter Giro och har varit sjukskriven för depression senaste halvåret. Jag är ny som handläggare av sjukpenningärenden och har läst in mig på hennes ärende. Jag har kallat Giro till ett samtal för jag tror just nu att de flesta sjukskrivna som har diagnosen depression är lite pjoskiga och lata och borde kunna arbeta. Man känner sig trött och har ingen lust att gå till det trista arbetet, sängvärmen är magnetiskt skön och jobbet långt borta. Lyfter på luren och gör sjukanmälan. Efter två veckors sjukdom måste man gå till doktorn.

Doktorn verkar snäll och förstående och har ett inplastat kort med frågor och poäng som ska hjälpa till med diagnosen. Sömnsvårigheter, planer på självmord, har du tänkt ut hur du ska ta livet av dig, aptitlös? Det är bara att pricka in rätt svar så kommer man iväg med en tremånaders sjukskrivning för depressiv episod. Den kan lätt förlängas och man slipper gå till arbetet.

Giro är hålögd och gäspar till synes omotiverat under mötet. Hon sa när vi satte oss att hon kanske skulle gäspa, det hör till hennes sjukdom. Giro arbetar några timmar i butik varje morgon, hon har tre småbarn och en man som jobbar natt som busschaufför. Han är en drummel. Hjälper inte till hemma, kräver bara mat och rena lakan, barnen bryr han sig inte om. När det sista barnet föddes för några år sedan blev situationen för Giro olidlig. Hon arbetade då heltid, men orkade inte med barnen, hemmet, maken och stressen och gick till vårdcentralen.

FK_2Jag ser och hör att Giro inte är nån som vill slippa arbeta, hon har ett helvete och det är hennes man som orsakar det och hennes sjukdom. Jag frågar Giro om hon inte vill skiljas och hon säger att så gör man inte i hennes familj. Jag säger att men nu är vi i Sverige. Giro tittar lite frågande på mig, är det uppskattning i blicken? Har doktorn eller kuratorn på vårdcentralen frågat om hennes hemförhållanden? Nej, hon har bara fått frågor om sin depression och hur länge hon behöver sjukintyg. Du behöver ju hjälp att slippa din plågoande, har du inte tagit upp det? Nej, ingen har frågat.

Φ

Moa är 28 år och nyutexaminerad lärare. Moa börjar sin första lärartjänst på en privat Stockholmsskola vårterminen 2006. I klassen finns 18 elever. Moa är mycket ambitiös och etablerar god kontakt med elever och skolledning. När höstterminen sen börjar har skolan dock fyllt på klassen med tio nya elever. Moa klarar inte av att hantera klassen, där finns nu ett halvdussin störiga ungar som enligt Moa saboterar undervisning och samvaro. Moa är förtvivlad och sjukanmäler sig för stress och olust.

Jag kommer in i fallet när Moa haft sjukpenning ett halvår och jag bedömer som tjänsteman l att Moa saknar rätt till fortsatt sjukpenning. Det handlar för Moa om en konflikt på arbetsplatsen och sådana får man ingen sjukpenning för, det har Riksdagen beslutat. Sen må man tycka synd om Moa och andra i liknande situationer. Jag träffar Moa, rektor och en läkare från företagshälsan. Moa är mycket nedstämd. Skolan har inte hittat någon godtagbar lösning på problemen och Moa har inte samarbetet utan vägrat komma till skolan.

Jag säger det är förståeligt att Moa varit deprimerad under några veckor, men att Moa nu bör pröva att ta vara på sin investering i lärarutbildningen och stegvis försöka återgå till jobbet. Rektor förklarar att skolan kan hjälpa till med arbetsträning, men Moa är förkrossad och gråter och säger att hon inte kan närma sig skolan utan ångestkänslor. Den enda person hon diskuterar med är sin mamma som hon bor hos. De ska fundera på saken några dagar och återkomma.

Φ

Anita arbetar som vårdare på ett kommunalt äldreboende. Kommunen beslutar att skära ned verksamheten vid äldreboendet och flytta en stor del av personalen till en annan enhet. Tydlig information ges de anställda om detta både skriftligt och vid ett personalmöte. När beskedet kom sjukanmälde sig Anita i protest.

FšrsŠkringskassan med nya loggotypenVid ett möte jag har med Anita, hennes advokat, hennes doktor och två av hennes chefer säger sig Anita kunna ta vilket jobb som helst, men samtidig ställer hon villkor och verkar bara vilja börja jobba på den nya enheten dit hennes tidigare arbetskamrater flyttat. Anita verkar under mötet något splittrad, pratar motsägelsefullt och irrar med blicken. Ett solklart fall där ingen sjukpenning ska beviljas. Likväl skriver Anitas doktor ut fler sjukintyg trots att han deltog i mötet där Anita och vi övriga enades om att Anita skulle återgå till arbetet.

Senare tar jag beslutet att Anita har arbetsförmåga och att doktorn har fel och att man inte får sjukpenning för konflikter på arbetsplatsen. Anitas advokat hör av sig och vill överklaga, varsågod det går bra! Han tycker också att han fått för lite plats i mina mötesanteckningar.

Φ

Jag fick aldrig tillfälle att slutföra de här ärendena för min provanställning vid försäkringskassan förlängdes inte. Under en lunch då vi diskuterade vår nye chef, ifrågasatte jag hans lämplighet och pekade på hans oförmåga att fatta beslut. En duktig idiot som satt mittemot mig vid bordet slutade äta, vände upp ansiktet, tittade misstroget på mig och tappade hakan varvid några matbitar föll ned i knät. Efter lunch sprang han till chefen och skvallrade.

Lyssnarfjäsk och flams hotar P1 och P3

2015-04-26

Hejsan Sveriges Radio och Emmy Rasper!

Emma, du är programledare för Språket, bara ett av de program som under de senaste åren har formats om efter dramaturgisk styrning från en för lyssnarna okänd, men inom SR stark instans. Signalerna från en del av SR:s policymakare till producenter och programledare går tydligt ut på att de ska försöka vara ungdomliga, skojiga och allmänt folkliga som om de ledde ett bingolotto. Nu tar jag Språket som ett exempel på ett program som kapsejsat i denna plastburk med antiintellektualism.

Emmy, jag tycker du och dina kollegor i andra utsatta program ska sluta flamsa i sändningarna och bli lite mer koncentrerad på uppgiften. Det är inget personligt, bara en kommentar om din insats som kunnig radiokvinna. I P1 förväntar jag mig stringens och hög kvalitet (gärna kryddad med god humor). Programmet ska väl inte bli P3-underhållning med pubertalt publikfjäsk i form av fåniga fniss och flabb kring fjantigt påhittade frågor?

p1

Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson skötte programmet väldigt bra, lär gärna lite av deras upplägg. Att Anna Lena gick i pension medför väl inte automatiskt att den förträfflige L-G Andersson också skulle lämna studion? Jag förstår inte varför SR valt att stöpa om Språket. Den föregående versionen hade hög kvalité och styrka nog för att fortsätta många år. Frågor till Sveriges Radio:

Tänker SR och P1 permanent lägga om t ex Språket och andra hittills skarpt kvalitetespräglade sändningar till att bli underhållningsprogram? Det ödet har redan förutom Språket drabbat P1-morgon som vissa dagar och stunder närmast blivit ett infantilt näste för studioreportrar som med tillgjorda röster och tonlägen försöker leka fram seriösa nyheter och upprepar om och om igen vad som redan sagts – som om lyssnarna vore idioter. Studions frågor till intervjuade personer är inställsamma om personen verkar ha rätt åsikter. Frågorna är för övrigt ofta omständliga och ledande. Som lök på laxen plågas lyssnaren varje morgon av olidliga reklamsnuttar för Ring P1.

Trogna lyssnare anar (hör) en påtaglig risk för att fler kvalitetsprogram ska bli offer för SR:s framskymtande men inte offentligt uttalade ideologi, tyvärr baserad på publikfrieri och underhållningsmoment som bärande element. SR borde istället värna P1:s ännu goda renommé som en upplysande och faktagranskande kanal. Människor och tro, Filosofiska rummet, OBS, Tendens, Studio ett, Släktband, Dagens eko och flera andra program håller fortfarande ställningarna. Får de behålla sina profiler eller ska de på sikt också bli Kalle-Anka-versioner av sina ursprung? Tyvärr – med ett ökat jönseri i flera av SR:s flaggskepp i P1 ser framtiden rätt mörk ut för oss radioter (vi som älskar kvalitetsradio).

Förnedrande tiggeri

2015-04-15

Vi bör göra mer för att hjälpa tiggarna, de som också kallas fattiga EU-migranter. Vi bör se till att våra politiker på alla nivåer och i EU ger tydliga signaler till Rumänien och Bulgarien och uppmanar de staterna att ta hand om alla sina medborgare. Dessa länder har fått stora pengar från EU för att förbättra romernas villkor, men inget händer.

DN 30/2 2014.”Under budgetperioden 2007 till 2013 avsatte EU 184 miljarder kronor till Rumäniens utveckling. 32 miljarder kronor av dem kunde användas för utbildning, sociala insatser och för att hjälpa landets fattiga – däribland romer. Men när ett drygt år återstod av perioden visade det sig att Rumänien endast hade plockat ut 6 procent.”

P1040148Varför är det i huvudsak romer/zigenare från Rumänien och Bulgarien som organiserat reser runt och tigger i Sverige? Flera andra länder i Europa har också problem med stora fattiga befolkningsgrupper. Just nu har Grekland akuta problem med utblottade människor, men de sitter inte utanför ICA och tigger. Kan någon förklara varför just romer står för huvuddelen av tiggeriet på gator och torg utanför sina hemländer? En förklaring kan vara att den zigenska traditionen inte tydligt uppmanar sina följare att anpassa sig till rådande förhållanden eller normer, snarare tvärt om.

I juli och augusti 2015 reste jag med bil i och promenerat genom byar och städer i tolv europeiska länder. Ingenstans finns något som ens till en bråkdel motsvarar det påträngande och omfattande tiggeri vi har i Sverige. Varför har tiggarna valt just Sverige som sin sockerbit? Beror det på att vi är konflikträdda mähän?

Tiggarna säger att de inte får sjukvård i sina hemländer och att barnen inte får gå i skolan eller att föräldrarna inte har råd att betala bussen till skolan för sina barn. Har någon svensk (utötiggeriver TV4 – se länkar nedan)  undersökande journalistik ägnat tid till att nysta i denna kontroversiella tråd och kolla fakta på plats? Inte bara berätta hjärtknipande anekdotisk om en lämplig tiggare de särskilt valt ut i Säffle eller Storuman, en person med en typiskt sorglig historia som passar in i redaktionens politiskt korrekta bild av den stigmatiserade tiggaren. Varför inte tillämpa sedvanlig källkritik i den här frågan och vidga vyerna och materialet? Vem har följt med en vanlig rom till sjukhuset, skolan, arbetsförmedlingen eller socialbyrån i hemstaden för att följa upp situationen och granska fakta?

tiggareTiggeriet bemöts i det offentliga samtalet på olika vis. Vi har en linje där tiggarna ses som offer. Här kräver man för tiggarnas räkning förtur för tiggarna till bostäder, skola, sjukvård och andra skattebetalda inrättningar. Här finns också rabulister som tycks slå fast att Sverige ska gilla läget och att tiggeriet har kommit hit för att stanna. Man saluför känslomässigt baserade argument där vi beläggs med skam och inåtvändhet om vi är osäkra över tiggeriet eller  ogillat det. Det är nästan vårt fel att de sitter där. Vi vet inte hur vi ska ställa oss eller vilket håll vi ska titta åt. Mötena med tiggarna har kanske upplevts så – hittills? Vi var ovana vid att konfronteras med detta ihärdiga tiggeri som inte verkar ha något slut. Den andra linjen: Skicka hem tiggarna till deras hemländer nu!

Men, jag tror att en annan sundare inställning nu växer fram där fler och fler medborgare helt enkelt är äkta irriterade över det hyckleri och lurendrejeri det oupphörliga tiggandet innebär. Vi ser hur vår snällhet, hygglighet och och traditionella omtanke utan skrupler exploateras av kriminella element och deras inkomstkällor tillika slavarbetare – tiggarna.

I ett civiliserat samhälle finns utrymme för humanism, som t ex att hjälpa människor som har det riktigt svårt. När lycksökande migranter/flyktingar av alla slag missbrukar denna godhet, uppstår sociala, politiska och ekonomiska problem som redan nu urholkar medkännande och solidaritet. Hur många invandrare kan Sverige ta emot? Tror någon att det inte finns en gräns?

Tiggarnas in- och utstuderade dramaturgi är beklämmande och ömsesidigt förnedrande. Vem genomskådar inte trixen med fejkade kryckor, skyltar med tårdrypande budskap eller de aggressiva intrången med skramlande pappmuggar på caféer, färdmedel eller bland deltagarna i demonstrationer eller andra offentliga sammankomster. Eller det osmakliga utnyttjandet av handikappade eller parkinsondrabbade människor.

Tiggeriet är naturligtvis organiserat,  hur skulle tiggarna annars varje dag hitta till sin rätta plats i gathörnet eller utanför ICA eller T-banan och varje dag planenligt bli transporterade till och från sina olagliga bosättningar i förorterna där de för övrigt skräpar ner och uträttar sina behov på gatan eller skolgården? Eller i stor skala bli transporterade fram och tillbaka till Rumänien? De åker hem tillfälligt för att hälsa på och återvänder sedan till sin station i Sverige. Tiggarna har uppenbarligen inte kommit hit för att för att arbeta och betala skatt. Det är annars en av deras  favoritberättelser som välvilligt och okritiskt förmedlas till allmänheten av oerfarna journalister och hyggliga hjälparbetare.

zigFrån Länsstyrelsens (A-län) rapport 2014-05-08, se länk nedan.

Det kan sägas igen: Det systematiska och närmast industriella tiggeriet och lurendrejeriet i Sverige är inte bara en utmaning mot utan främst ett oetiskt missbruk av vår traditionella nordiska kultur som sedan något årtusende bygger på personligt förtroende, tillit och välvilja.

Få av oss gillar att bli utsatta av personer som utan sans utnyttjar och utan betänkligheter missbrukar vår goda tro flera gånger varje dag i var och vartannat kvarter. Det är inte de enskilda stackars tiggarna som ska kritiseras utan hela tiggeriindustrin och de som försvarar den. Tiggarna är uppenbarligen inte här på egen hand för att arbeta eller studera, de är hitlurade av skurkar, exploatörer och maffialiknande konstellationer, se dokumentärmaterialet nedan. De har som EU-medborgare rätt att stanna i Sverige i tre månader utan visum. insamlingStannar de längre (utan att försörja sig) vistas de illegalt i landet. Svenska kommuner bör genast aktivera alla legala och politiska möjligheter för att för alla människors bästa motverka att tiggare söker sig till Sverige. Polisen bör vakna, syna migranternas rätt att vistas i landet och spana mot och lagföra maffian bakom tiggeriindustrin. Kommunerna i Sverige bör som grannländerna helt enkelt förbjuda tiggeriet. Varför tillämpar t ex inte Stockholm sin lokala ordningsstadga paragraf 14 (se bild) och avvisar de illegala tiggarna, någon som vet? Eftersom Bulgarien och Rumänen utan ansvar låter tusentals av sina medborgare vistas olagligt i Sverige, bör staten och UD dessutom diskutera visumtvång för medborgarna i dessa stater om de fortsätter att låta sina medborgare på ett flagrant sätt bryta mot EU:s regelverk.


Om du inte tror tiggeriet är organiserat och kriminellt:

SVT 16-10-05 Uppdrag granskning http://www.svt.se/ug/sa-avslojade-polisen-det-organiserade-tiggeriet

BBC rapporterar 13-09-26: om barn som tiggare och människohandel  i UK: https://www.youtube.com/watch?v=oJRGC8pMQU8

Aftonbladet 16-04-22: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22653082.ab, http://tiggarslavarna.story.aftonbladet.se/

TV4:s Kalla fakta 15-05-12: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/m%C3%A4nniskohandel-och-tiggeri-i-s%C3%A4songspremi%C3%A4ren-av-kalla-fakta-3179839


Statistisk

Länsstyrelsen i Stockholm 14-05-05, uppgifterna redovisade ovan i mitt inlägg.http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/nyheter/2014/Pages/ny-rapport-utsatta-eu-medborgare-i-sverige.aspx


Övrigt, jag fyller på efter hand, tar gärna emot aktuella länktips.

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/stefan-lofven-maste-sluta-tiga-om-tiggeriet/

Initierad källa om EU-migranter i Sverige: http://hotpot.se/politik/index/#EU-migranter

http://www.svd.se/lekplatsen-stank-av-tiggarnas-avforing/av/per-gudmundson

Den thailändska krocken

2014-12-15

Chiang Rai 10/12 -14

Hyrde en liten automatväxlad bullrig konservburk i Chiang Rai för att göra en tvådagars utflykt längs hisnade vackra berglandskap vid gränsen mot Laos och Mekong. Kom väl iväg vid halvnio-snåret. En timme senare var det dags att ta av till höger från road number one. Vänstertrafik i Thailand, så jag kollade i höger backspegel innan filbytet. Långt bakom mig en vit skåpbil, jag blinkar och svänger.

2-P1000727

Den nykrockade bilen

1-P1000724

Påköraren med Playboydekal

Öronen ger första beskedet att jag hamnat i en mycket besvärlig situation: ett kraftigt släggslag i klaschonkklassen i plåt och plast och så stötvågen. När ögonen sen kollar backspegeln är jag redan torr i munnen, skåpbilen har kört på mig.

Går ut för att kolla läget och försöker spänna av. Den andra föraren kommer lufsande mot mig, vi kollar skadorna, han ber bara om mitt telefonnummer. När jag ska skriva på hans lapp måste jag ta stöd mot mot bilen för min hand darrar. Jag får hans namn och numer, men i mitt lätta chocktillstånd glömde bort protokollet. Alltså, för att försäkringarna ska gälla måste man polisanmäla olyckor som denna. Den vita skåpbilen, knappt skadad, for raskt vidare och där stod jag på en klart olämplig plats mitt i den intensiva trafiken. Kollade skadorna på bilen. Efter lite bankande och lirkande med plasten for jag vidare men insåg att jag inte kunde åka med en utstående bakre högerflygel.

Körde in vid en en bensinstation som såg ut att ha lite verkstad vis sidan av. Möttes genast av stort deltagande och sympati. Det tog emellertid en halvtimmes hand- och kroppsspråk för att avvärja en demontering av bilens bakparti till att bara tejpa fast delarna som lossnat. Tog fram min lilla tejprulle från ryggsäcken för att förklara. Killen gick in och kom ut med en hyfsat bra och bred tejp. Kanske ska man alltid ha med sig silvertejp i bagaget?

4-P1000746

Den nytejpade bilen

Vi hjälptes synkroniserat och ordlöst åt med tejpning och saxklippning. Han fick 200 baht och vi önskade varandra en god framtid innan jag for vidare. Efter några mil insåg jag att jag måste meddela biluthyraren att hans bil råkat ut för a minor accident, skickade ett sms eftersom ett telefonsamtal skulle bli oändlig långt och ömsesidigt frustrerande för oss båda på grund av hans 20-glosors engelska ordförråd.

Efter en verkligt fin tur i vacker prunkande grönska med sköna berg och dalar var jag i Chiang Kham på eftermiddagen. Bestämde jag mig för att natta över. Orkade inte leta runt utan tog in på första bästa ställe på den typiska genomfartsgatan, ovisst om det finns fler hotell i den gräsligt fula och trista staden. Ett hotell för långtradarchauförer och deras sällskap. Men jag duschade, gick ut på stan och tog en matbit, återvände till mitt rum och började reda ut trafikolyckan. Eftersom jag inte gjort en polisanmälan, var alla försäkringar som sagt formellt ogiltiga, min egen och biluthyrarens. Hur mycket skulle han kräva mig på? Fick hjärtklappning när jag tänkte mig in i olika mycket obehagliga situationer. Här måste stämmas i bäcken, nästa morgon: hitta verkstad som kan fixa de värsta skadorna.

I Lonley-Planet-guiden finns några strategiska fraser översatta till thailändska, den som gjorde att jag tidigt nästa morgon kunde sätta min plan iverkat var ”I need a mechanic.” Räddaren i nödenÅkte från hotellet nån kilometer på måfå in på en bensinstation. Visade min lapp med den thailändska frasen. Man pekade mot några skjul på andra sidan gatan och log. Jag åkte dit, såg ut att vara något verkstadsliknande. Visade lappen och pekade på skadorna. Mannen där såg uppriktigt bekymrad ut, tecknade åt mig att följa efter honom, han körde sin mc och jag kom efter med bilen. Efter ett kort stycke, en ny verkstad, mer typ plåtreparationer. Verkmästarn tog fram sin räknedosa, knappade in några poster och visade mig: 6 300 baht, alltså runt 1 500 kronor. Jag brydde mig inte om att pruta, ok. Bilen skulle vara klar efter fyra timmar, klockan tolv. Verkarn körde mig tillbaks till hotellet, jag hade ju mitt rum några timmar till. Tyckte allt så riktigt bra ut.

Mean Street…

Gick runt i den rätt deppiga staden och försökte hitta något frukostliknande. Nada. Det bidde en hyfsad latte på ett avvikande modernt café. Köpte två små förpackningar med sötad yougurt (naturell finns inte) på SevenEleven. Vid elvatiden ville jag kolla hur läget var på verkstaden, så jag gick ut för att hitta någon som kunde prata hyfsad engelska och som kunde ringa och stämma av med verkstan. I en Yamaha-mc-affär, hittade man efter ett tag en kille som kunde säga hello, how are you och lite till på engelska. Han ringde. Det blev ett långt samtal, min oro steg. Yamaha-killen sa någonting om försening, när han gick för att hämta sin reklamalmanacka blev jag riktigt skräckslagen. Han pekade på ett datum flera dagar fram i tiden och sa car ready. Insåg att vidare meningsutbyte här skulle vara meningslöst, tackade för hjälpen.

Steg in på ett bankkontor, fick prata med kamreren som kunde lite engelska och förklarade att jag ville ha min bil enligt överenskommelsen och bad honom ringa verkstaden. Efter ett tio-minuters som det verkade ganska distingerat samtal lades luren på, bankmannen sa not all ready, but stanna och vänta, othervise price now 3000. Vad betyder detta? Reparationen är halvklar och om jag väntar några dagar är den helt klar? Att stanna kvar var i Chiang Kham var liksom ingen trivselhöjande faktor för mig.

3-P1000760

Den lagade baken

Så jag bestämde mig att göra dagens fysiska och moraliska träningsrunda. Hämtade ut 15-kilos-ryggsäcken från hotellet och gick kanske två kilometer till verkstaden. Döm om min glädje när jag såg att killarna snyggat till kärran riktigt bra, rätat ut plåtskadorna, fått flygeln och underredet på plats. Som tur var hade inte baklyktan skadats. Verkarn sa att priset utan lackning nu var 2 500 baht. Han förklarade med gester och enstaka ord att han inte hade rätt lackfärg på hyllan och att det var leverans av rätt färg som skulle ta flera dar. Att jag skulle vänta på sprayburken verkade vara nästan självklart. Nåja, det var ju bara att tacka för prissänkningarna och ett bra jobb.

Återstod hemresan till Chiang Rai och att returnera bilen. När jag kom fram var biluthyraren genast ute ur sitt bås och såg inte glad ut, han hade ju dagen innan fått mitt sms ”I am sorry to inform you that the rear of your car has been smashed by another driver. Minor accident.” Hans min förändrades från åskmoln till svag bris, han strök sig om hakan och sa något till sin medhjälpare. De diskuterade lågmält en stund. You pay 2000 baht for this. Jag sa snabbt ok, väldigt lättad. Mina plågsamma farhågor skingrades, saken var ur värden. Pustade ut.