Skip to content

Inside från Försäkringskassan

2015-05-05

FK_1Kvinnan som sitter mitt emot mig är i trettioårsåldern, mörk och ganska vacker, men hon ser trött och lessen ut. Vi befinner oss i ett ogästvänligt och trångt besöksrum på Försäkringskassan. Jag hämtar några plastmuggar och en kanna vatten för att lätta upp lite.

Hon heter Giro och har varit sjukskriven för depression senaste halvåret. Jag är ny som handläggare av sjukpenningärenden och har läst in mig på hennes ärende. Jag har kallat Giro till ett samtal för jag tror just nu att de flesta sjukskrivna som har diagnosen depression är lite pjoskiga och lata och borde kunna arbeta. Man känner sig trött och har ingen lust att gå till det trista arbetet, sängvärmen är magnetiskt skön och jobbet långt borta. Lyfter på luren och gör sjukanmälan. Efter två veckors sjukdom måste man gå till doktorn.

Doktorn verkar snäll och förstående och har ett inplastat kort med frågor och poäng som ska hjälpa till med diagnosen. Sömnsvårigheter, planer på självmord, har du tänkt ut hur du ska ta livet av dig, aptitlös? Det är bara att pricka in rätt svar så kommer man iväg med en tremånaders sjukskrivning för depressiv episod. Den kan lätt förlängas och man slipper gå till arbetet.

Giro är hålögd och gäspar till synes omotiverat under mötet. Hon sa när vi satte oss att hon kanske skulle gäspa, det hör till hennes sjukdom. Giro arbetar några timmar i butik varje morgon, hon har tre småbarn och en man som jobbar natt som busschaufför. Han är en drummel. Hjälper inte till hemma, kräver bara mat och rena lakan, barnen bryr han sig inte om. När det sista barnet föddes för några år sedan blev situationen för Giro olidlig. Hon arbetade då heltid, men orkade inte med barnen, hemmet, maken och stressen och gick till vårdcentralen.

FK_2Jag ser och hör att Giro inte är nån som vill slippa arbeta, hon har ett helvete och det är hennes man som orsakar det och hennes sjukdom. Jag frågar Giro om hon inte vill skiljas och hon säger att så gör man inte i hennes familj. Jag säger att men nu är vi i Sverige. Giro tittar lite frågande på mig, är det uppskattning i blicken? Har doktorn eller kuratorn på vårdcentralen frågat om hennes hemförhållanden? Nej, hon har bara fått frågor om sin depression och hur länge hon behöver sjukintyg. Du behöver ju hjälp att slippa din plågoande, har du inte tagit upp det? Nej, ingen har frågat.

Φ

Moa är 28 år och nyutexaminerad lärare. Moa börjar sin första lärartjänst på en privat Stockholmsskola vårterminen 2006. I klassen finns 18 elever. Moa är mycket ambitiös och etablerar god kontakt med elever och skolledning. När höstterminen sen börjar har skolan dock fyllt på klassen med tio nya elever. Moa klarar inte av att hantera klassen, där finns nu ett halvdussin störiga ungar som enligt Moa saboterar undervisning och samvaro. Moa är förtvivlad och sjukanmäler sig för stress och olust.

Jag kommer in i fallet när Moa haft sjukpenning ett halvår och jag bedömer som tjänsteman l att Moa saknar rätt till fortsatt sjukpenning. Det handlar för Moa om en konflikt på arbetsplatsen och sådana får man ingen sjukpenning för, det har Riksdagen beslutat. Sen må man tycka synd om Moa och andra i liknande situationer. Jag träffar Moa, rektor och en läkare från företagshälsan. Moa är mycket nedstämd. Skolan har inte hittat någon godtagbar lösning på problemen och Moa har inte samarbetet utan vägrat komma till skolan.

Jag säger det är förståeligt att Moa varit deprimerad under några veckor, men att Moa nu bör pröva att ta vara på sin investering i lärarutbildningen och stegvis försöka återgå till jobbet. Rektor förklarar att skolan kan hjälpa till med arbetsträning, men Moa är förkrossad och gråter och säger att hon inte kan närma sig skolan utan ångestkänslor. Den enda person hon diskuterar med är sin mamma som hon bor hos. De ska fundera på saken några dagar och återkomma.

Φ

Anita arbetar som vårdare på ett kommunalt äldreboende. Kommunen beslutar att skära ned verksamheten vid äldreboendet och flytta en stor del av personalen till en annan enhet. Tydlig information ges de anställda om detta både skriftligt och vid ett personalmöte. När beskedet kom sjukanmälde sig Anita i protest.

FšrsŠkringskassan med nya loggotypenVid ett möte jag har med Anita, hennes advokat, hennes doktor och två av hennes chefer säger sig Anita kunna ta vilket jobb som helst, men samtidig ställer hon villkor och verkar bara vilja börja jobba på den nya enheten dit hennes tidigare arbetskamrater flyttat. Anita verkar under mötet något splittrad, pratar motsägelsefullt och irrar med blicken. Ett solklart fall där ingen sjukpenning ska beviljas. Likväl skriver Anitas doktor ut fler sjukintyg trots att han deltog i mötet där Anita och vi övriga enades om att Anita skulle återgå till arbetet.

Senare tar jag beslutet att Anita har arbetsförmåga och att doktorn har fel och att man inte får sjukpenning för konflikter på arbetsplatsen. Anitas advokat hör av sig och vill överklaga, varsågod det går bra! Han tycker också att han fått för lite plats i mina mötesanteckningar.

Φ

Jag fick aldrig tillfälle att slutföra de här ärendena för min provanställning vid försäkringskassan förlängdes inte. Under en lunch då vi diskuterade vår nye chef, ifrågasatte jag hans lämplighet och pekade på hans oförmåga att fatta beslut. En duktig idiot som satt mittemot mig vid bordet slutade äta, vände upp ansiktet, tittade misstroget på mig och tappade hakan varvid några matbitar föll ned i knät. Efter lunch sprang han till chefen och skvallrade.

Lyssnarfjäsk och flams hotar P1 och P3

2015-04-26

Hejsan Sveriges Radio och Emmy Rasper!

Emma, du är programledare för Språket, bara ett av de program som under de senaste åren har formats om efter dramaturgisk styrning från en för lyssnarna okänd, men inom SR stark instans. Signalerna från en del av SR:s policymakare till producenter och programledare går tydligt ut på att de ska försöka vara ungdomliga, skojiga och allmänt folkliga som om de ledde ett bingolotto. Nu tar jag Språket som ett exempel på ett program som kapsejsat i denna plastburk med antiintellektualism.

Emmy, jag tycker du och dina kollegor i andra utsatta program ska sluta flamsa i sändningarna och bli lite mer koncentrerad på uppgiften. Det är inget personligt, bara en kommentar om din insats som kunnig radiokvinna. I P1 förväntar jag mig stringens och hög kvalitet (gärna kryddad med god humor). Programmet ska väl inte bli P3-underhållning med pubertalt publikfjäsk i form av fåniga fniss och flabb kring fjantigt påhittade frågor?

p1

Anna Lena Ringarp och Lars-Gunnar Andersson skötte programmet väldigt bra, lär gärna lite av deras upplägg. Att Anna Lena gick i pension medför väl inte automatiskt att den förträfflige L-G Andersson också skulle lämna studion? Jag förstår inte varför SR valt att stöpa om Språket. Den föregående versionen hade hög kvalité och styrka nog för att fortsätta många år. Frågor till Sveriges Radio:

Tänker SR och P1 permanent lägga om t ex Språket och andra hittills skarpt kvalitetespräglade sändningar till att bli underhållningsprogram? Det ödet har redan förutom Språket drabbat P1-morgon som vissa dagar och stunder närmast blivit ett infantilt näste för studioreportrar som med tillgjorda röster och tonlägen försöker leka fram seriösa nyheter och upprepar om och om igen vad som redan sagts – som om lyssnarna vore idioter. Studions frågor till intervjuade personer är inställsamma om personen verkar ha rätt åsikter. Frågorna är för övrigt ofta omständliga och ledande. Som lök på laxen plågas lyssnaren varje morgon av olidliga reklamsnuttar för Ring P1.

Trogna lyssnare anar (hör) en påtaglig risk för att fler kvalitetsprogram ska bli offer för SR:s framskymtande men inte offentligt uttalade ideologi, tyvärr baserad på publikfrieri och underhållningsmoment som bärande element. SR borde istället värna P1:s ännu goda renommé som en upplysande och faktagranskande kanal. Människor och tro, Filosofiska rummet, OBS, Tendens, Studio ett, Släktband, Dagens eko och flera andra program håller fortfarande ställningarna. Får de behålla sina profiler eller ska de på sikt också bli Kalle-Anka-versioner av sina ursprung? Tyvärr – med ett ökat jönseri i flera av SR:s flaggskepp i P1 ser framtiden rätt mörk ut för oss radioter (vi som älskar kvalitetsradio).

Förnedrande tiggeri

2015-04-15

Vi bör göra mer för att hjälpa tiggarna, de som också kallas fattiga EU-migranter. Vi bör se till att våra politiker på alla nivåer och i EU ger tydliga signaler till Rumänien och Bulgarien och uppmanar de staterna att ta hand om alla sina medborgare. Dessa länder har fått stora pengar från EU för att förbättra romernas villkor, men inget händer.

DN 30/2 2014.”Under budgetperioden 2007 till 2013 avsatte EU 184 miljarder kronor till Rumäniens utveckling. 32 miljarder kronor av dem kunde användas för utbildning, sociala insatser och för att hjälpa landets fattiga – däribland romer. Men när ett drygt år återstod av perioden visade det sig att Rumänien endast hade plockat ut 6 procent.”

P1040148Varför är det i huvudsak romer/zigenare från Rumänien och Bulgarien som organiserat reser runt och tigger i Sverige? Flera andra länder i Europa har också problem med stora fattiga befolkningsgrupper. Just nu har Grekland akuta problem med utblottade människor, men de sitter inte utanför ICA och tigger. Kan någon förklara varför just romer står för huvuddelen av tiggeriet på gator och torg utanför sina hemländer? En förklaring kan vara att den zigenska traditionen inte tydligt uppmanar sina följare att anpassa sig till rådande förhållanden eller normer, snarare tvärt om.

I juli och augusti 2015 reste jag med bil i och promenerat genom byar och städer i tolv europeiska länder. Ingenstans finns något som ens till en bråkdel motsvarar det påträngande och omfattande tiggeri vi har i Sverige. Varför har tiggarna valt just Sverige som sin sockerbit? Beror det på att vi är konflikträdda mähän?

Tiggarna säger att de inte får sjukvård i sina hemländer och att barnen inte får gå i skolan eller att föräldrarna inte har råd att betala bussen till skolan för sina barn. Har någon svensk (utötiggeriver TV4 – se länkar nedan)  undersökande journalistik ägnat tid till att nysta i denna kontroversiella tråd och kolla fakta på plats? Inte bara berätta hjärtknipande anekdotisk om en lämplig tiggare de särskilt valt ut i Säffle eller Storuman, en person med en typiskt sorglig historia som passar in i redaktionens politiskt korrekta bild av den stigmatiserade tiggaren. Varför inte tillämpa sedvanlig källkritik i den här frågan och vidga vyerna och materialet? Vem har följt med en vanlig rom till sjukhuset, skolan, arbetsförmedlingen eller socialbyrån i hemstaden för att följa upp situationen och granska fakta?

tiggareTiggeriet bemöts i det offentliga samtalet på olika vis. Vi har en linje där tiggarna ses som offer. Här kräver man för tiggarnas räkning förtur för tiggarna till bostäder, skola, sjukvård och andra skattebetalda inrättningar. Här finns också rabulister som tycks slå fast att Sverige ska gilla läget och att tiggeriet har kommit hit för att stanna. Man saluför känslomässigt baserade argument där vi beläggs med skam och inåtvändhet om vi är osäkra över tiggeriet eller  ogillat det. Det är nästan vårt fel att de sitter där. Vi vet inte hur vi ska ställa oss eller vilket håll vi ska titta åt. Mötena med tiggarna har kanske upplevts så – hittills? Vi var ovana vid att konfronteras med detta ihärdiga tiggeri som inte verkar ha något slut. Den andra linjen: Skicka hem tiggarna till deras hemländer nu!

Men, jag tror att en annan sundare inställning nu växer fram där fler och fler medborgare helt enkelt är äkta irriterade över det hyckleri och lurendrejeri det oupphörliga tiggandet innebär. Vi ser hur vår snällhet, hygglighet och och traditionella omtanke utan skrupler exploateras av kriminella element och deras inkomstkällor tillika slavarbetare – tiggarna.

I ett civiliserat samhälle finns utrymme för humanism, som t ex att hjälpa människor som har det riktigt svårt. När lycksökande migranter/flyktingar av alla slag missbrukar denna godhet, uppstår sociala, politiska och ekonomiska problem som redan nu urholkar medkännande och solidaritet. Hur många invandrare kan Sverige ta emot? Tror någon att det inte finns en gräns?

Tiggarnas in- och utstuderade dramaturgi är beklämmande och ömsesidigt förnedrande. Vem genomskådar inte trixen med fejkade kryckor, skyltar med tårdrypande budskap eller de aggressiva intrången med skramlande pappmuggar på caféer, färdmedel eller bland deltagarna i demonstrationer eller andra offentliga sammankomster. Eller det osmakliga utnyttjandet av handikappade eller parkinsondrabbade människor.

Tiggeriet är naturligtvis organiserat,  hur skulle tiggarna annars varje dag hitta till sin rätta plats i gathörnet eller utanför ICA eller T-banan och varje dag planenligt bli transporterade till och från sina olagliga bosättningar i förorterna där de för övrigt skräpar ner och uträttar sina behov på gatan eller skolgården? Eller i stor skala bli transporterade fram och tillbaka till Rumänien? De åker hem tillfälligt för att hälsa på och återvänder sedan till sin station i Sverige. Tiggarna har uppenbarligen inte kommit hit för att för att arbeta och betala skatt. Det är annars en av deras  favoritberättelser som välvilligt och okritiskt förmedlas till allmänheten av oerfarna journalister och hyggliga hjälparbetare.

zigFrån Länsstyrelsens (A-län) rapport 2014-05-08, se länk nedan.

Det kan sägas igen: Det systematiska och närmast industriella tiggeriet och lurendrejeriet i Sverige är inte bara en utmaning mot utan främst ett oetiskt missbruk av vår traditionella nordiska kultur som sedan något årtusende bygger på personligt förtroende, tillit och välvilja.

Få av oss gillar att bli utsatta av personer som utan sans utnyttjar och utan betänkligheter missbrukar vår goda tro flera gånger varje dag i var och vartannat kvarter. Det är inte de enskilda stackars tiggarna som ska kritiseras utan hela tiggeriindustrin och de som försvarar den. Tiggarna är uppenbarligen inte här på egen hand för att arbeta eller studera, de är hitlurade av skurkar, exploatörer och maffialiknande konstellationer, se dokumentärmaterialet nedan. De har som EU-medborgare rätt att stanna i Sverige i tre månader utan visum. insamlingStannar de längre (utan att försörja sig) vistas de illegalt i landet. Svenska kommuner bör genast aktivera alla legala och politiska möjligheter för att för alla människors bästa motverka att tiggare söker sig till Sverige. Polisen bör vakna, syna migranternas rätt att vistas i landet och spana mot och lagföra maffian bakom tiggeriindustrin. Kommunerna i Sverige bör som grannländerna helt enkelt förbjuda tiggeriet. Varför tillämpar t ex inte Stockholm sin lokala ordningsstadga paragraf 14 (se bild) och avvisar de illegala tiggarna, någon som vet? Eftersom Bulgarien och Rumänen utan ansvar låter tusentals av sina medborgare vistas olagligt i Sverige, bör staten och UD dessutom diskutera visumtvång för medborgarna i dessa stater om de fortsätter att låta sina medborgare på ett flagrant sätt bryta mot EU:s regelverk.


Om du inte tror tiggeriet är organiserat och kriminellt:

SVT 16-10-05 Uppdrag granskning http://www.svt.se/ug/sa-avslojade-polisen-det-organiserade-tiggeriet

BBC rapporterar 13-09-26: om barn som tiggare och människohandel  i UK: https://www.youtube.com/watch?v=oJRGC8pMQU8

Aftonbladet 16-04-22: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article22653082.ab, http://tiggarslavarna.story.aftonbladet.se/

TV4:s Kalla fakta 15-05-12: http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/m%C3%A4nniskohandel-och-tiggeri-i-s%C3%A4songspremi%C3%A4ren-av-kalla-fakta-3179839


Statistisk

Länsstyrelsen i Stockholm 14-05-05, uppgifterna redovisade ovan i mitt inlägg.http://www.lansstyrelsen.se/stockholm/Sv/nyheter/2014/Pages/ny-rapport-utsatta-eu-medborgare-i-sverige.aspx


Övrigt, jag fyller på efter hand, tar gärna emot aktuella länktips.

http://www.expressen.se/ledare/anna-dahlberg/stefan-lofven-maste-sluta-tiga-om-tiggeriet/

Initierad källa om EU-migranter i Sverige: http://hotpot.se/politik/index/#EU-migranter

http://www.svd.se/lekplatsen-stank-av-tiggarnas-avforing/av/per-gudmundson

Den thailändska krocken

2014-12-15

Chiang Rai 10/12 -14

Hyrde en liten automatväxlad bullrig konservburk i Chiang Rai för att göra en tvådagars utflykt längs hisnade vackra berglandskap vid gränsen mot Laos och Mekong. Kom väl iväg vid halvnio-snåret. En timme senare var det dags att ta av till höger från road number one. Vänstertrafik i Thailand, så jag kollade i höger backspegel innan filbytet. Långt bakom mig en vit skåpbil, jag blinkar och svänger.

2-P1000727

Den nykrockade bilen

1-P1000724

Påköraren med Playboydekal

Öronen ger första beskedet att jag hamnat i en mycket besvärlig situation: ett kraftigt släggslag i klaschonkklassen i plåt och plast och så stötvågen. När ögonen sen kollar backspegeln är jag redan torr i munnen, skåpbilen har kört på mig.

Går ut för att kolla läget och försöker spänna av. Den andra föraren kommer lufsande mot mig, vi kollar skadorna, han ber bara om mitt telefonnummer. När jag ska skriva på hans lapp måste jag ta stöd mot mot bilen för min hand darrar. Jag får hans namn och numer, men i mitt lätta chocktillstånd glömde bort protokollet. Alltså, för att försäkringarna ska gälla måste man polisanmäla olyckor som denna. Den vita skåpbilen, knappt skadad, for raskt vidare och där stod jag på en klart olämplig plats mitt i den intensiva trafiken. Kollade skadorna på bilen. Efter lite bankande och lirkande med plasten for jag vidare men insåg att jag inte kunde åka med en utstående bakre högerflygel.

Körde in vid en en bensinstation som såg ut att ha lite verkstad vis sidan av. Möttes genast av stort deltagande och sympati. Det tog emellertid en halvtimmes hand- och kroppsspråk för att avvärja en demontering av bilens bakparti till att bara tejpa fast delarna som lossnat. Tog fram min lilla tejprulle från ryggsäcken för att förklara. Killen gick in och kom ut med en hyfsat bra och bred tejp. Kanske ska man alltid ha med sig silvertejp i bagaget?

4-P1000746

Den nytejpade bilen

Vi hjälptes synkroniserat och ordlöst åt med tejpning och saxklippning. Han fick 200 baht och vi önskade varandra en god framtid innan jag for vidare. Efter några mil insåg jag att jag måste meddela biluthyraren att hans bil råkat ut för a minor accident, skickade ett sms eftersom ett telefonsamtal skulle bli oändlig långt och ömsesidigt frustrerande för oss båda på grund av hans 20-glosors engelska ordförråd.

Efter en verkligt fin tur i vacker prunkande grönska med sköna berg och dalar var jag i Chiang Kham på eftermiddagen. Bestämde jag mig för att natta över. Orkade inte leta runt utan tog in på första bästa ställe på den typiska genomfartsgatan, ovisst om det finns fler hotell i den gräsligt fula och trista staden. Ett hotell för långtradarchauförer och deras sällskap. Men jag duschade, gick ut på stan och tog en matbit, återvände till mitt rum och började reda ut trafikolyckan. Eftersom jag inte gjort en polisanmälan, var alla försäkringar som sagt formellt ogiltiga, min egen och biluthyrarens. Hur mycket skulle han kräva mig på? Fick hjärtklappning när jag tänkte mig in i olika mycket obehagliga situationer. Här måste stämmas i bäcken, nästa morgon: hitta verkstad som kan fixa de värsta skadorna.

I Lonley-Planet-guiden finns några strategiska fraser översatta till thailändska, den som gjorde att jag tidigt nästa morgon kunde sätta min plan iverkat var ”I need a mechanic.” Räddaren i nödenÅkte från hotellet nån kilometer på måfå in på en bensinstation. Visade min lapp med den thailändska frasen. Man pekade mot några skjul på andra sidan gatan och log. Jag åkte dit, såg ut att vara något verkstadsliknande. Visade lappen och pekade på skadorna. Mannen där såg uppriktigt bekymrad ut, tecknade åt mig att följa efter honom, han körde sin mc och jag kom efter med bilen. Efter ett kort stycke, en ny verkstad, mer typ plåtreparationer. Verkmästarn tog fram sin räknedosa, knappade in några poster och visade mig: 6 300 baht, alltså runt 1 500 kronor. Jag brydde mig inte om att pruta, ok. Bilen skulle vara klar efter fyra timmar, klockan tolv. Verkarn körde mig tillbaks till hotellet, jag hade ju mitt rum några timmar till. Tyckte allt så riktigt bra ut.

Mean Street…

Gick runt i den rätt deppiga staden och försökte hitta något frukostliknande. Nada. Det bidde en hyfsad latte på ett avvikande modernt café. Köpte två små förpackningar med sötad yougurt (naturell finns inte) på SevenEleven. Vid elvatiden ville jag kolla hur läget var på verkstaden, så jag gick ut för att hitta någon som kunde prata hyfsad engelska och som kunde ringa och stämma av med verkstan. I en Yamaha-mc-affär, hittade man efter ett tag en kille som kunde säga hello, how are you och lite till på engelska. Han ringde. Det blev ett långt samtal, min oro steg. Yamaha-killen sa någonting om försening, när han gick för att hämta sin reklamalmanacka blev jag riktigt skräckslagen. Han pekade på ett datum flera dagar fram i tiden och sa car ready. Insåg att vidare meningsutbyte här skulle vara meningslöst, tackade för hjälpen.

Steg in på ett bankkontor, fick prata med kamreren som kunde lite engelska och förklarade att jag ville ha min bil enligt överenskommelsen och bad honom ringa verkstaden. Efter ett tio-minuters som det verkade ganska distingerat samtal lades luren på, bankmannen sa not all ready, but stanna och vänta, othervise price now 3000. Vad betyder detta? Reparationen är halvklar och om jag väntar några dagar är den helt klar? Att stanna kvar var i Chiang Kham var liksom ingen trivselhöjande faktor för mig.

3-P1000760

Den lagade baken

Så jag bestämde mig att göra dagens fysiska och moraliska träningsrunda. Hämtade ut 15-kilos-ryggsäcken från hotellet och gick kanske två kilometer till verkstaden. Döm om min glädje när jag såg att killarna snyggat till kärran riktigt bra, rätat ut plåtskadorna, fått flygeln och underredet på plats. Som tur var hade inte baklyktan skadats. Verkarn sa att priset utan lackning nu var 2 500 baht. Han förklarade med gester och enstaka ord att han inte hade rätt lackfärg på hyllan och att det var leverans av rätt färg som skulle ta flera dar. Att jag skulle vänta på sprayburken verkade vara nästan självklart. Nåja, det var ju bara att tacka för prissänkningarna och ett bra jobb.

Återstod hemresan till Chiang Rai och att returnera bilen. När jag kom fram var biluthyraren genast ute ur sitt bås och såg inte glad ut, han hade ju dagen innan fått mitt sms ”I am sorry to inform you that the rear of your car has been smashed by another driver. Minor accident.” Hans min förändrades från åskmoln till svag bris, han strök sig om hakan och sa något till sin medhjälpare. De diskuterade lågmält en stund. You pay 2000 baht for this. Jag sa snabbt ok, väldigt lättad. Mina plågsamma farhågor skingrades, saken var ur värden. Pustade ut.

Heja Sverige

2014-06-06

Heja Sverige

Jag tittar för säkerhets skull på kartan en gång till. Jo, ”Sverige” står det där. På den skandinaviska halvön med Norge i väster och Östersjön i öster, från Smygehuk i söder till Treriksröset i norr, från Kosteröarna i väster till Haparanda i öster.

Man kan ju bli lite fundersam när vissa människor ihärdigt och inte utan medialt genomslag vill få det till att vårt land egentligen bara är en nationell luftbubbla. Liberaler, vänsterfolk, anarkister och andra grupper som anser sig moderna och kanske radikala önskar av ideologiska skäl förminska allt vad svensk identitet heter. De tror inte det finns något värt att kalla svenskt; vårt språk är bara en variant av tyskan, vår historia är mest elände, krig, och plundring och vår berömda välfärdsmodell är bara en bräcklig konstruktion baserad på könsmaktsordning, strukturell rasism och olika typer av sociala fobier. Vår flagga ska helst inte visas offentligt.

Som infödingar ska vi inte tro vi har något kulturarv eller annat att vara stolta över. Ja, egentligen finns det nog inga svenskar. Men andra nationaliteter höjs gärna till skyarna och lovprisas för sina kulturer, normer och traditioner, särskilt när grupper av dem söker asyl i Sverige.

Men hallå! Sverige är i själva verket ett riktigt bra land att leva i. Vårt samhälle har brister och problem, men vi har inte sjunkit under isen. Som svenskar behöver vi inte skämmas över vårt land trots negativa kanonader från högljudda åsiktsmaskiner. Vi kan och ska vara glada och stolta över vårt Sverige. Lika glada som danskarna är i sitt dejelige Danmark, norrmännen i sitt elskede Norge, finnarnas i kallis (fina) Finland och folket på Island, fina eyja!

I likhet med våra nordiska grannar har svenskarna utvecklat internationellt erkända och respekterade välfärdssystem. Vi har en tillitskultur med rötterna i mer än tusen år av förtroende svenskarna emellan; vi litar på varandra. Vi har ett civiliserat rättssystem, en unik allemansrätt och dito offentlighetsprincip. Tillsamman med grannarna ligger vi internationellt i topp när det gäller hur lyckliga vi är med våra liv och avsaknaden av korruption. Litterärt, musikaliskt och på övriga konstnärliga fronter ligger vi sedan flera hundra år i framkanten. Likaså på den tekniska sidan med uppfinnare, avancerad industri och framgångsrika företag.

Heja Sverige!

Lexbase – domar till salu

2014-01-28
tags:

lex

Den här sajten är en komplicerad historia, etiskt, politiskt och juridiskt. Den innehåller domar fem år tillbaka i tiden, offentliga uppgifter öppna för envar att ta del av. Men aldrig tidigare har det varit så lätt att mot en symbolisk betalning syna grannarna, kvarteret eller ett visst företag eller person. Har någon blivit fälld i domstol visas det här på karta eller i tabell.

Personupplysningslagen – PUL – skyddar i viss mån mot att personliga känsliga uppgifter sprids, men i det här fallet gäller Tryckfrihetsförordningen (TF) som är grundlag och står över PUL.

Varför gäller TF och inte PUL? Sajten har en ansvarig utgivare och publicerar offentligt material på nätet, den räknas som en tidning eller liknande och har ett starkt skydd i grundlagen.

Man kan säga att den som blivit straffad med dagsböter eller fängelse redan avtjänat sitt straff och därför inte bör hängas ut igen.

Man kan också säga att det kan vara bra för en familj som planerar att flytta till ett visst område att se om och hur många lagförda personer som bor där. Eller att kunna kolla upp målare, snickare m fl innan man anlitar dem.

Ariel Sharon är död.

2014-01-13

Ariel Sharon אריאל שרון

avled häromdagen efter flera år i koma efter en stroke.

sharonI dagsläget hyllas han ganska okritiskt i västerländska media. Ariel var en politisk och militär bulldozer. Han var aktiv i Haganah 1920-1948. Det var en en sionistisk/judisk terrorgrupp som tillsamman med liknande militanta sionistiska grupper med bomber, mord på civila och rena avrättningar fördrev den palestinska befolkningen från Palestina. En parallell terrorgrupp var Sternligan med en annan av Israels blivande premiärminister Yitzhak Shamir som ledare. Förutom terror och fördrivning av stora delar av den palestinska befolkningen från deras land, mördade de sionistiska terroristerna också FN:s Folke Bernadotte 17/9 1949 därför att han förespråkade en detaljerad fredlig uppgörelse mellan araber och judar i form av en tvåstatslösning.  Det förslaget fick sionisterna att gå i taket. De ville ha och fick till slut en stat med medborgarskap grundat på judiskt ursprung och dito rastillhörighet. Den franske flygöversten André Sérot mördades också vid det välplanerade attentatet, vars förövare senare hyllades som hjältar i Israel.

1982 legitimerade Sharon  de Israel-lojala libanesiska falangisternas massmord på 700 civila i flyktinglägren Sabra och Shatila i Libanon. Flyktingarna i lägren var/är  fördrivna av sionistiska terrorister (se ovan).

Wiki: ”Den 28 september 2000 gjorde Sharon en uppmärksammad promenad på moskeplatsen i Jerusalems Gamla Stad, islams tredje heligaste plats, tillsammans med ett tusental israeliska poliser. Där förklarade han att platsen, som israeler brukar benämna Tempelberget, inbegripet Klipp- och al-Aqsamoskeerna, skulle förbli under israelisk överhöghet för all framtid.”

Denna Sharons oerhörda symboliska förolämpning mot det palestinska samhället orsakade den andra Intifadan, انتفاضة (Al-Aqsaintifadan).

Det är ovisst vilka motiv Sharon som premiärminister hade för att utrymma Gazaremsan (men behålla Israels struptag över området) och i vilken mån han verkligen var villig att återlämna den av Israel sedan 65 år ockuperade Västbanken till palestinierna.

http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/anderslindberg/article18163792.ab?utm_source=dlvr.it&utm_medium=facebook